Guidning för perioden – December 2013

December 2013 – Expansion

Ett enda ord summerar denna nästa period. Nyckelordet nu när Universum öppnar upp sig och avslöjar sitt medvetande är EXPANSION. Detta mönster kommer att vara en lång period, mycket längre än sex veckor, kanske rent av det dubbla.

I denna stund där jag nu tas med ut i Universum, påminns jag att inom ett par dagars tid är det tolv månader sedan vi passerade den 21 december 2012. Detta datum som så många väntade på.

Detta är också en tid för reflektion när vi nu ännu en gång rör oss mot Vintersolståndet. Skörden ligger bakom oss och ladorna är fyllda inför den kalla årstiden. Mjödet värms framför brasan och tillsammans med lite honung kommer det att värma våra hjärtan efter slitet och mödan vi lagt på arbetet på fälten. Ved samlas för att värma våra eldstäder och berättelser kommer att berättas vid brasan under långa mörka nätter och om vi har lyckan med oss kommer vi att kunna se stjärnorna likt diamanter på den klaraste himmel där de bränner hål i det mörka himlavalvet över oss.

Så här kan det mycket väl ha varit flera tusen år tillbaka i tiden och även ännu längre sedan för en del saker förändras inte så mycket, likt stjärnhimlen ovan oss och vanan att värma oss innan vi kliver ut i vinterkylan. Vårt behov av omvårdnad förändras inte för vi är känsliga varelser i en tuff värld.

Vi närmar oss nu tiden när kristna och andra firar födelsen av det heliga barn de vise männen färdades så långt för att bevittna. De visste att de behövde vistas i hans ljus och ära; den stora gåva Universum gav genom honom. Ett barn i ett djurstall; ingen vidare säng för en ljusets prins, men redan då, genom att anlända på ett så enkelt och perfekt sätt, lärde han oss att ” i denna människornas värld finns ingen så ödmjuk och obetydlig som jag, där jag ligger på en bädd av strå framför dig, där jag visar dig att sanningen och rikedomen i världen inte kommer från guld och juveler utan ur hjärtat hos enkla individer, världen över.”

De vise männen färdades genom att följa en stjärna, ett järtecken i skyn, hållande kursen i sina hjärtan, för att kyssas av ljuset från denne som kom för att vara en lärare för mänskligheten. När han öppnade ögonen för första gången i denna värld såg han pinade och mörka hjärta hos sitt brödrafolk. Så sökte han sedan svaren för att befria dem från deras mörker och han lämnade inte denna värld förrän hans arbete var utfört.

Ta nu denna bägare av kristall fylld av varmt källvatten så ska jag berätta en historia för dig.

 

Ljusets lärare

Även om mjödet värmer dig och honungen ger dig näring finns det tillfällen när hjärtat behöver klarheten från en bergskälla. Kom med mig och ställ dig framför det strömmande vattnet och lyssna till ugglans rop i natten där vintervinden försiktigt suckar genom trädens bara kronverk. Ös upp i din flaska en kopp av källvattnet och håll det i ditt hjärta där du kan känna renheten i dess kraft.

Kom nu. Följ mig till skogen där jag förberett en brasa. Samlas runt den och sitt tätt tillsammans för att hålla värmen och känn hur den inre värmen från dem du har runt dig ger dig välbefinnande. Dra en filt om dig för att värma dig från den kalla brisen som brasan drar till sig. Titta ner i din kristallbägare för att i källvattnet se vad den kommande perioden bär med sig till dig.

Venus skiner ner på dig med ett sådant kärleksfullt ljus. Hon guidar oss och öppnar våra hjärtan med sin kärlek. Hon böjer oss som vinden, så vi kommer närmare våra kära, så vi kan höra deras röster tydligare. Så att vi kan höra deras önskningar och behov.

Ta en klunk av vattnet, jag förberett för er. Era glas är fyllda av drömmar, men kan du se dem? Kan du känna dem i ditt hjärta? Kan du känna doften av deras skönhet? Kan du känna den fjäderliknande mjukheten i era bägare, fyllda av era drömmar?

För många år sedan satt jag med en vis man, i skogen, en stjärnklar natt som denna. Det var inte så kallt framför brasan, men mörkret bakom oss var kyligt. Jag var bara en pojke i en stor värld. Jag var ingenting, eftersom jag ännu inte formats till att bli någonting användbart för mänskligheten. Jag satt vid hans fötter och kände hans vänlighet falla ner över mina skuldror. Han höll fram sin hand och jag fick en söt rot att tugga på.     

 ”Barn,”sade han till mig, samtidigt som han tittade djupt in i mina ögon. ”Tack för att du kom.” Jag log upp mot hans vänliga ansikte samtidigt som jag föll in i den bassäng av lugnvatten hans ögon utstrålade. Det var som om jag hade somnat och hamnat mitt i en underbar dröm. Jag släppte taget och fördes in i hans värld genom hans medvetande och jag kände en stor kärlek när jag passerade hans hjärta. Jag hörde honom tala med de andra samtidigt som de tittade ner i vattnet i sina bägare och jag såg hur vattnet i deras bägare förvandlades till det klaraste av ljus samtidigt som de tittade ner i det.  

Jag tittade ut från inuti den gamle mannen. Jag satt i hans hjärta och såg allt han såg, som om jag såg genom hans ögon, ändå satt jag fortfarande framför min far och vid sidan av min mor framför den varma sprakande brasan. Jag var inte rädd för denna konstiga upplevelse för jag visste jag var älskad. Jag var älskad av min far och mor och jag var älskad av denne gamle mannen och jag kände hans kärlek så starkt där jag satt i ljuset från hans hjärta, samtidigt som han samtalade med människorna runt honom. 

 ”Ta en klunk vatten i din mun” sa han, ” och känn vad jag placerat där för dig. Det är en subtil vibration av växter och örter, men det innehåller ingen materia, bara anden från dessa levande varelser. Tillåt en droppe av denna nektar att låta dina känslor av trötthet efter sommarens slit finna ro, tillåt detta ge förnyad kraft och styrka inför vintermånaderna.”

På hans inbjudan smuttade nu människorna på vattnet och de höll det i sina munnar. Jag hörde deras mjuka mumlande och att det fanns en viss sötma i smaken. Det var människor från byn, skogen och jorden, De hade full kontakt med naturens ande och kände kärlekens rikedom i vattnets magiska droppar, de kände den kärlek naturen håller för oss alla.

Jag smuttade på mitt vatten, men på samma gång fanns jag fortfarande i den gamle mannens hjärta, där jag kunde bevittna varje droppe som föll in i kroppen på dessa älskade människor som samlats.

Det fanns ingen brådska, det låg en enorm känsla av frid i luften. Alla hade glömt sina världsliga sorger och bekymmer för att hänge sig åt ett par timmar i denne lärares ljus.

Han sträckte fram sin käpp och rörde om i elden. De dansande gnistorna blev genast till en show som fascinerade och gav nöje. De glödande kolstyckena glödde än mer och den gamle mannen tittade upp på natthimlen. ”Vad tror ni finns där ute?” Han ställde frågan till oss utan att förvänta sig ett svar, och han fick heller inget. ”Fånga den renaste av ljusglimt och håll din blick riktad mot den.” sade den gamle mannen. Jag tittade efter den klaraste stjärnan, vilken redan höll på att falla mot horisonten. Det var Venus, så full av kärlek. Samtidigt som alla höll sina blickar fästade på himmelens gnistor av ljus, sa den gamle mannen till oss att ta ner dessa till vattnet i våra bägare. Sakta böjde var och en sina huvuden mot bägarna och det var som om man kunde höra ett litet plask klinga i mörkret, följt av en blixt av silvereld, och snart satt alla och tittade ner i vattnet.

Jag tittade fortsatt ut genom den gamle mannens ögon och jag kunde se hur vattnet i bägarna hos var och en började glöda, somliga i klart vitt och andra med en antydan till färg.

”Vad tror du att du har gjort?” sade den gamle mannen. Var och en var klart förvånad över det de höll i sina händer. En modig kvinna sa, ”Det var inte vi, Mästare som gjorde detta utan du.”

”Är det på det viset?” svarade mannen med ett leende av visshet. ”Fortsätt titta ner i glaset du håller framför dig och ta ytterligare en försiktig klunk av vattnet och håll vattnet kvar i din mun en stund.” sade den gamle mannen. ”Se om du kan känna vad du håller inom dig när du smakar sötman från bergskällan.”

Jag blev medveten om hur jag fylldes av någonting. Det var som om jag växte eller expanderade på något sätt, och samtidigt som jag var väldigt medveten om att jag bara var en liten pojke hände det något stort med mig. Plötsligt befann jag mig inte längre inuti den gamle mannen, jag var tillbaka i min egen kropp och han gav mig en snabb blick för att bekräfta det jag just upplevt. Mina ögon var riktade mot honom och jag var medveten om en känsla jag aldrig tidigare upplevt. Jag kunde känna hans ljus inom mig och hur någonting av mig fanns inom honom, som om vi smälte samman till en varelse fast vi fortfarande var separerade. Utan att ett enda ord uttalades visste jag att jag var hans son. Jag visste att han var min far, även om jag också var medveten om att min far satt bakom mig. Han var en ´annan´ sorts far.

Hans ögon log mot mig och jag kände hur tusen ord av kärlek passerade genom min själ. Jag expanderade.  

Han tittade på den grupp av själar som samlats och jag följde hans blick. Varje bägare strålade klarare än tidigare och de flesta hade ännu inte svalt vattnet utan tittade i misstro ömsom på mannen, ömsom ner i sina bägare. Vattnet strålade nu klarare än om det varit ett ljus av talg, klarare och mer strålande var ljuset. Det var som ljuset från en diamant, tänkte jag, även att jag aldrig sett en diamant.

Den gamle mannen upprepade sin fråga till alla. ”Vad har ni gjort?”  

Ingen förmådde säga ett ord, och jag kände att ingen vågade säga något eller ens röra sig ifall det skulle krossa den synvilla de höll i sina händer. Där de satt började nu nattmyggen sväva runt deras händer, i det magiska ljuset som strålade ut i natten. Trots att de inte kände någon rädsla, sade han till dem; “Var inte rädda, detta är inte magi och det är ingen synvilla. Jag hjälpte er bara att öppna en dörr, och av detta fick ni förmågan att flytta på stjärnorna.”    

 Det var en stillhet och tystnad så enorm att det mjuka knastrandet från brasan verkade öronbedövande. Alla hade frågor de ville ställa och den gamle mannen tittade in i deras ögon i uppmaning till dem att tala.

“Mästare” sa en kvinna i grönt. ”Det alstras en värme i vattnet av ljuset när det glöder och strålar.” Den gamle mannen svarade henne. ”Det är en reflektion av kärleken i ditt hjärta. Din kärlek är värme och tröst för många.”  

Därefter talade en man. ”Mästare, jag kan känna kärleken i kvinnans glas och jag har aldrig någonsin känt något så fint. Jag känner hur det får tårar att bränna i mina ögon.”

”Ja,”svarade mannen. “Detta är ditt hjärta som börjar känna livets sanning, när det börjar öppna sig inför kärlekens ansikte.”

En annan man bröt tystanden, en yngre man runt 20. ”Mästare, får jag säga något?”

”Visst får du det, för dina ord är det guld med vilket Universum välsignat dig.” Dina ord är din största skatt. Jag ber dig att tala dem till världen för de hungrande att finna mättnad ur.”

”Tack, Mästare, du har redan svarat på min fråga.”

Och den gamle mannen tittade på mig och sade; ”Hur lyder din sanning, pojke?” 

 Jag kände hur orden kom ur min mun men jag visste inte varifrån. De verkade komma från ovan skyn, men också djupt inifrån jorden, och från träden som stod runt omkring oss.

 “Fader,”svarade jag, “du har visat dem hur det går till att föra himmelen till jorden. Du har visat dem hur de kan lysa upp sina liv med hjälp av stjärnorna. Du har visat att de består av samma ljus som stjärnorna. Och du har visat dem att de besitter en kraft de inte kunnat drömma om. Du har tillåtit dem att dricka från stjärnljuset, så att detta ljus kan lysa upp deras mörker.”

Den gamle mannen fortsatte titta in i mina ögon, och jag kände hur jag på nytt fördes in i hans hjärta. Jag tittade på människorna runt omkring mig som om jag vore deras lärare. Jag ställde mig upp framför den gamle mannen med ryggen vänd mot honom och ansiktet mot dem jag var besläktad med. Han placerade sin käpp i min hand och jag kände hettan från brasan i mitt ansikte när jag började tala till deras ögon och hjärtan.

”Jag är 8 år gammal och håller hela Universums visdom inom mig. Den ger mig styrka att stå här och tala till er då vi samlas runt kunskapens eld i ljuset från skogens lärare. Jag är full av himmelens ljus för jag har tagit ner stjärnorna tillsammans med er all och jag står här för att påminna er om vem ni är.

Ni är fulla av tidens visdom. Ni är fulla av himmelens visdom och ni är fulla av kärlekens ljus, så därför ska ni inte känna rädsla utan ni ska känna kärleken och veta att detta är sanningen.”

Alla tittade på mig som om jag varit lärare för alltid. Ingen förvånades över mina ord utan de nickade i samförstånd till allt jag sade.

“ Drick av denna essens från Universum som er lärare placerat i er hand. Det är hans gåva till er. I den kommer ni att finna att den väcker upp era hjärtan och öppnar ert inre seende. Den kommer att hjälpa er att känna kärlek och ni kommer att glöda med dess ljus. Även om vi sitter under stjärnorna, rör sig Universum ovanför oss viskande sina hemligheter till dem som gör en ansträngning för att höra.

Denna natt, talar Universum genom mig och säger; Förbered er, för en enorm expansion är på väg. Stora möjligheter ligger framför er om ni dricker ur denna ljusets essens, för då kommer ni lättare att höra vindarna när de viskar sina sanningar till er. De kommer att öppna dörrar av möjligheter för er, men ni måste ha modet att snabbt fånga vågen av ljus.”

Den gamle mannen lade sin hand på min skuldra och jag visste att jag sagt tillräckligt. Jag satte mig ner på min plats bredvid min mor och far. Jag lutade mig mot min fars ben. Han lade armarna runt mig och höll mig i sin kärlek och jag tittade åter igen in i ögonen på läraren.

”Ni har hört pojken tala” sade den gamle mannen där han varsamt tittade in i hjärtat hos var och en som närvarade.

”Det finns ingen av er som inte hört sanningen. Men hur många av er kommer att komma ihåg det heliga i denna stund när ni vaknar upp i morgon? För i morgon när ni stiger upp kommer ni att snubbla tillbaka in i er vardag och en del av er kommer att falla offer för det som händer, men lyssna till mina vänliga ord för de är till för alla som vill höra.

Det är en vind som blåser i himmelen och det är kärlekens vind och den bär på sina gyllene vingar orden från de största lärare som någonsin delat luften på denna jord med oss. Dessa ord är odödliga och de är nedtecknade på evighetens sidor, tillgängliga för den som än söker finna dem. Det finns en bland er som söker dessa ord av hela sitt hjärta och denna natt har ni hört honom läsa ur evighetens bok.  Ni har hört honom läsa de gyllene orden från de största lärarna. Han har gett er alla dessa ord som en gåva.”

Den gamle mannen tittade på mig och vände sig sedan mot min far och frågade, ”Vad heter han?”       

Min far svarade, ”Hans namn är David.”

”Det betyder älskad,” svarade den gamle mannen. “Hans hjärta har sett Ljuset och känt de största lärarnas kärlek. Han satt i mitt eget hjärta denna natt och han har talat de ord som finns nedtecknade genom evigheten till er alla. En dag kanske ni kan förstå något av hans gåva, förutsatt att ni klarar av att stå i hans Ljus, för detta Ljus är det klaraste av Ljus, fullt av gyllene visdom.”

Han sträckte sig efter min hand, och jag visste inte vad jag skulle göra, för jag kände min fars kärlek bakom mig och jag kunde se ljuset i hjärtat hos den gamle mannen framför mig. I detta ögonblick öppnade min far sina armar och satte mig fri och den gamle mannen tog mig till sitt hjärta och satte mig på sitt knä med mitt ansikte mot samlingen av människor. Jag tittade in i min fars ögon och såg hans tårar och jag kände i mitt hjärta att det var tårar av glädje, för jag har funnit det han inte kunde nå, men han var full av kärlek inför det jag var på väg att bli.

I avsaknad av måne, duggade stjärnstoft ner från skyn, över våra huvuden och vi lystes alla upp av djup glädje och medkänsla för varandra och för mänskligheten. Vi kände värmen i kärleken mannen spridit bland oss. Ord kom åter till mig och jag talade ännu en gång över elden till alla själar som samlats. 

“Åtnjut essensen i era kristallbägare, för den är fylld av ljuset från honom som kom för att göra er fria. Den är också fylld med extrem optimism. Från himmelen har den givits till er denna natt. Den kommer att hjälpa er att öppna upp för alla möjliga möjligheter kommande period, där vi passerar vintersolståndet och snabbt rör oss vidare mot den tid där solen ännu en gång korsar ekvatorn på sin väg mot nordligare länder. Universum är fyllt av dessa under, precis som glaset är fyllt av era egna drömmar.    .

Läraren har hjälpt er att lysa upp era drömmar i bägaren genom att använda sig av stjärnljus från ovan. Tappa inte dessa drömmar ur sikte, utan drick dem, lite varje dag till dess vattnet helt absorberats i era hjärtan. Var sedan öppen för möjligheterna till expansion i era liv, så som orden från de största lärarna genom tiderna flyter på sina gyllene vingar genom era hjärtan, talande evigt liv och inre glädje bortom mätbarhet till er alla.   

Vid tiden för vårdagjämningen kommer vi att ta oss tillbaka till skogen igen. Vi kommer att sitta med läraren och bada i Ljuset från hans kärlek. Vi kommer ännu en gång att samlas runt brasan och lyssna till det Universum önskar dela med oss, och vi kommer att få motta evighetens välsignelse, given genom detta himmelska vatten vi håller i våra händer. Jag välsignar er med all den kärlek jag håller i mitt hjärta.”   

Och det fanns en bland dem som kände ljuset i orden och hennes hjärta öppnades och ljuset flödade in.

Och det fanns andra som också berördes djupt.  

Och det finns ingen av dem som inte drack av ljuset i sin bägare, för var och en av dem hade bevittnat något alldeles särskilt denna natt. Alla själar gick till sängs i ett tillstånd av djup frid, där deras drömmar var fullt upplysta inom dem, och de bar i sina hjärtan ljuset från honom som vakar över alla liv.

“Tills vi möts igen, önskar jag dig en trevlig resa.”

I djupaste kärlek och välsignelse inför denna period

David.

 

Extreme Optimism – START DATUM 11 December 2013

Grupp; Andlig utveckling

Nyckelord: Att öppna sig för möjligheter

Extreme Optimism forsar genom ditt system för att rena varje skrymsle och vrå där negativitet kan tänkas gömma sig.

Därefter öppnar den ditt medvetande så att du ska kunna uppfatta de möjligheter Universum kan tänkas presentera för dig här och nu.

Möjligheterna finns alltid där, men ibland kan vi varken attrahera dem eller uppfatta dem pga de mörka slöjor vi bär inom oss själva, som alltid stiger upp och förmörkar vårt inre seende.

Extreme Optimism söker djupt inom dig och arbetar för att ta bort negativa tankar runt förmågan att kunna ta emot. Oförmågan att ta emot det goda i livet kommer från en plats av ovärdighet inom oss. Hela mänskligheten bär på någon nivå detta mönster. Extreme Optimism hjälper till att avslöja hur du kan tänkas blockera dig själv, så att du kan lära dig känna igen och se detta mönster inom dig.

Denna essens erbjuder dig möjligheter till inre växt och expansion och på samma gång skapas också en klarare syn på hur du kan skapa ett överflöd av möjligheter till växt och expansion i det yttre och i vardagen.

Extreme Optimism har en effekt av att energimässigt öppna upp ditt bröst likt två stora bubbeldörrar av ek så att du kan välkomna Universum. Tillåt Universum att ta kontakt med ditt hjärta och vice versa. Ditt hjärta visar då Universum att du är redo att ta emot de möjligheter Universum väljer att sända dig.

Tänk bara på nyckelordet; Expansion, för det är precis vad essensen Extreme Optimism erbjuder dig. Öppna ditt hjärta för expansion och tänk med varje atom av ditt varande på att du är redo för expansion och växt.

I kärlek och välsignelse

David  

***

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s